Det kan bli värre, eller?
Att cykla i motvind.
Med en cykel med trasiga växlar, samtidigt som himlen bestämmer sig för att öppna sig och släppa på allt det vatten som den dragit åt sig, precis när jag ska ut.
Att förstå att man valde helt fel kläder för en regnig cykeltur.
Att trots motsträvigt cyklande och känsla av att ge upp och dö, kommer fram till målet, det är jävlar anamma de!
Anledningen till att jag tillslut bestämde mig för att ge mig av hemifrån har jag glömt av, någonstans mellan störtskur och orkan.
Dock vet jag att jag varit duktig och fått till 160 stavelser och väntar nu ivrigt på ett svar!
Skulle lätt kunna säga att jag gjorde detta för min fantastiska fars skull, men jag vet att det är mest för min egen.
Såhär efter avslutat "kapitel" känns det riktigt skönt!
Nu är snart dagens agenda gjord och jag fasar lite för att behöva sätta på mig den blöta jackan och cykla hem igen.
Men väl hemma så ska det bakas lussebullar, för imorgon får jag bjuda mina gäster på glögg, pepparkakor, ädelost och nybakade lussebullar.
Något som kan sporra mig att orka trampa hemåt.
(0) kommentarer
Trackbacks ()
Lämna en kommentar
