Just i detta nu känner jag bara gogogo!
Räknar ner till den dagen då jag föddes för nästan exakt 20 år sedan.
Hur galet är inte det?
Minns när jag fyllde 18, då var allt så nytt och spännande, nu vet jag inte.
Nu känns friheten större på något sätt, there is no limits anymore!
Dan påminner mig att det bara är 10 år tills jag blir 30, men det skrämmer inte mig.
Nej för jag har gjort ett litet upplägg för mitt liv, känner inte stressen utan bara viljan, viljan av att få komma ut ur bubblan och se allt det som ingen annan har eller kommer ha sett med mina ögon.
Jag ser fram emot att göra mina sista dagar som f19.
Här sitter jag nu på kontoret och tar förmodligen den sista latten, med två extra skedar pulver i.
Nästan helt ovetande om vad morgondagen har att erbjuda är jag ändå rätt säker på att det kommer vara den sista.
Det känns gött att bli 20, då har man den åldern överstökad.
Tänkte att jag skulle ge mig på ett "20-års löfte".
Kan bli något att bita i det.
På återseende, J
Lämna en kommentar
Vad som gör mig till någon/något jag inte vill vara är mycket.
Men mest beror det nog på det jag stoppar i mig.
Jag har tänkt endel på detta.
När är det man, eller rättare sagt jag känner för att stoppa i mig något?
Jo de är; när jag är glad, ledsen, arg, stressad, lugn, kär, krossad, nervös, ja egentligen vid alla känslomässiga tillfällen.
Galet egentligen, eller hur?!
Men det är inte just dessa känslor som jag sitter och hungrar efter just nu.
Just nu längtar jag efter långa parkpromenader i vårsolen, fynda på second hand med min sambo, dricka kaffe på balkongen, ta hem priset i bakfylla, ha mysiga filmkvällar när regnet smattrar mot rutan, sköta om pelagonerna, laga vegitariska grytor, gå på teater, cykla på en gamal rostig cykel, åka spårvagn och bara vara vuxen - i en helt ny stad!
För idag
För imorgon
och för igår
Tills jag blir någon annan, J
Lämna en kommentar
Kan ju knappast påstå att jag är bra på att uppdatera min blogg.
Men vem hinner sätta sig i lugn och ro och skriva när jag jobbar hela dagarna?
När jag kommer hem är jag helt slut.
Trött i kroppen av allt bärande och trött i huvudet av allt tänkande.
Men jag kan komma på mig själv med att bli överdrivet arg över småsaker då jag har haft mycket att tänka på osv.
Då tänker jag ibland att jag borde nog skriva mer i min blogg!
Idag var den värsta dagen på jobbet hitils.
Jag lyckades med att "bunta" en hög med post på fel ställe.
Vilket resulterar till att allt blir fel.
Då kände jag mig helt värdelös och ville skjuta mig sjölv i huvudet och sedan lägga mig ner och låta blodet rinna ur mina ögon.
Men i stället, lappade jag ihop det så gott det gick och stack ut i min postbil med huvudet högt och med mycket post med mig hem.
Inget värre skada skedd än att de får posten imorgon, alla har varit nya någon gång!
Så Angelica, det är inte bara du som känner för att ge upp allt för stunden.
Det var allt för idag.
Håller tummarna för att lyckas bättre imorgon!
Peace, J
Lämna en kommentar
(0) kommentarer
Trackbacks ()
