Hittade min första tisha med Lasse som jag köpte på konserten i Skövde Arena. Den va från början för liten och både jag och Heidi såg väl i princip ut som korvar i våra nya tröjor. När jag en dag städade i min garderob hittade jag en kasse med kläder som jag skulle skänka till Röda Korset och fick syn på ett välkänt ansikte nere i kassen. Tänkte wtf, jag gör väl om den till något mer användbart och tillverkade en väska av den. Ingen har en sådan lasseväska som jag har! likern da! peace!
Morgongörat, eller heter det så? googlade och fick förslaget morgongröt. Menar i alla fall att det är det jag gör på morgonen. Känns dock mer som en helgsyssla men i och med att varje dag för mig är som en helg så får det bli på detta viset.
Klockan är 13 och ni tänker men herrejisses, det är inte morgon nu! jag håller med. Jag har varit uppe i några timmar, närmare bestämt tre. Jag har avnjutig ägg & bacon till frukost, släppt ut katten, städat i köket och vattnat blommorna. Så mitt så kallade morgongöra har blivit lite uppskjutet, men ska inte förkastas!
Dagens planer är att sy undan allt de som jag påbörjat för att sedan kunna röja upp på rummet och göra fint. För ikväll får jag gäster - äntligen! Lite desperat efter umgänge efter fem dagar med mig själv ute på landet. Jag & Åjjsan saknar mamma och pappa, men snart kommer de hem igen och vi längtar!
Jaha och här sitter jag med mina nya naglar och skriver. Tog inte alls drygt tre timmar att göra allt själv. Mäta-fila-lacka-limma-torka-lacka-torka-lacka. Sen andra handen.. Men nu är det klart och jag är nöjd!
Från tomat till gurka så läste jag för några veckor sedan ur Alex Schulans bok "Att vara med henne". Det tog inte särskilld lång tid från det att jag först öppnade boken tills jag höll i de sista sidorna. Alex är mannen hela dagen och jag älskar honom. Den bilden som man får av att läsa hans blogg och hans böcker är så underbar. Däremot bilden man får av honom när man ser honom i verkligheten eller på tv hoppar jag helst. Jag vill inte se Alex eller läsa skvaller om honom. Jag vill sitta och läsa det han skriver, för det är ju de han är så himla bra på! Hans kärlek till Amanda, lägger han fram på ett sådant sätt att man kan känna den själv och hans sätt att beskriva och jämföra saker får en att le när man kommer på sig själv med att ha tänkt precis samma tanke. Så köp eller låna böckerna, de är underbara!
"Att vara med dig är som att springa uppför en sommaräng utan att bli det minsta trött"
Nu smattrar regnet mot rutan. Hunden hann in, precis innan regnet öste ner. Nu har hon lagt sig till rätta i sängen och slutit sina ögon. Jag är hemma igen, så nu mår hon bra. Nu kan hon ligga lungt och sova med vetskapen om att jag är hemma hos henne. Min lilla tös.
När jag nu sitter och tittar ut på träden som på kort tid har förvandlat sina löv från grönt till en roströd färg så kommer jag på att jag nog faktiskt längtat och saknar hösten lite. De höstdagar som är något att ha det vill säga. De soliga dagarna när man kan promenera i lunden med lasse w i öronen och glömma alla bekymmer i livet. När man ändå kan gå omkring med jackan öppen och en stor härlig halsduk virad om halsen. Möta gamla kvinnor som rastar hunden tidigt en dimmig morgon. Mötas av en glad och hurtig brevbärare som susar förbi på sin cykel. Köpa med sig en rykande god kopp kaffe på vägen till jobbet och strosa vidare. Eller bara sitta inne i myskläder med en kopp te och inte göra något alls.
Vaknar av att hunden hoppar ner från sängen. Antagligen har jag knuffat ner henne, vi delar på en 90 säng och vill ha minst lika mycket plats. Jag är barnvakt och ensam i huset. Därför vill jag inte att hunden ska springa omkring i huset, så jag hämtar buren. Då får hunden panik och hoppar upp i sängen igen och lägger sig i hörnet av sängen och tar minsta möjliga plats resten av natten. Söt!
Det är ett härligt liv att ha hund. Vakna runt 06 och släppa ut hunden i den dimmiga morgonen samtidigt som man fyller mat i skålen i köket och släpper in hunden. Går tillbaka upp och lägger sig och efter en kort stund hoppar hunden upp i sängn och lägger sig igen. Uppstigning igen klockan 10. Upptäcka att solen skiner dra på sig springskorna och sätta fart mot skogen med en överlycklig tax. Några timmar senare slå på kaffebryggaren och tillaga ägg och bacon som brunch. Man kunde ju haft det värre.
Kaffet har stått på i en timme, de bli en så rostig och god smak då. Då smakar det så som det luktade när jag var liten och gick på vårvinden. När jag och alla mina dagiskompisar gick ut och lekte på morgonen i den lastbilen i trä som stod ute i trädgården och en härlig höstvind med lukt av kaffe från LL omslöt oss. Då var det härligt att leva! Det är de nu också, speciellt när man får känna den lukten på morgonen. En av fördelarna med att bo i Karlstad om ni frågar mig. uff vad jag älskar kaffe!
Det känns som livet är lite lättare just nu. Känner mig piggare och gladare trots att höstvädret hänger i luften med gråa moln. Höstmys är helt klart; stickad tröja, tekopp, lp och symaskin. Älskar mammas lycka över att jag faktiskt använder den symaskinen som jag fick av mormor. Att jag sytt kläder och överdrag. Lagat och fixat till kläder jag inte varit nöjd med. Tror till och med att min syslöjdslärare skulle tappa underbyxorna om hon såg och visste. Familjen åker till Grekland imorgon och mitt uppdrag är att sy ett par shorts åt gubben. Bäst att sätta fart. HEJPA!
Oskar & Daniel, de som en gån utgjorde gruppen Snook, har som vi alla vet gått och blivit solo artister. Jag har sett båda dessa grabbar live och tycker att de är vansinit bra, med eller utan varandra. Fast! Frågan är när man jämför dem, vem som egentligen klarat sig bäst och som "tjänar" på att vara själv? Linnros är en ensam gud som står rakt upp och ner medans Daniel är precis som gubben i lådan och studsar omkring framför sitt band. Det var nog just denna kombo som gjorde dem så bra tillsammans. Men när jag nu sitter och youtubar på grabbarna så måste jag nog säga att mannen med ciggen, skinnjackan och muschen tar hem detta med hästlängder. Han klarar sig än bättre på egen hand och då syftar jag på helheten. Konsten att hålla ihop hela vägen.
Det finns få män i världen jag skulle dö för och Oskar är helt klart en av dom!
Jag saknar Dan, känner mig lite deppig över att det var längesedan vi talades vid och sågs. När saker händer som man kanske inte helt har räknat med är ganska fantastiskt, om de är något positivt det vill säga. Som till exempel att jag lyckades finna min vän i livet, Dan T Andersson. Att jag skulle sitta här på ett fik i Oslo och fundera över vad han gör just nu och hur han mår. Tänka mig hur han går omkring i sina converse och sparkar grus med ryggsäcken på ryggen trallande på våras alldeles egna Lasse. Han har det bra, det vet jag! Den saknaden jag har av Dan brukar jag inte ha och har inte haft sen jag första gången sov hos en kompis och längtade efter mamma. Självklart längtar jag efter mamma då och då också, men inte på samma sätt som då. Har nog aldrig direkt varit beroende av någon och saknat någon på det viset som man bara gör när man tycker om någon väldigt mycket. Förutom Dan. Tack vare Dan så kan jag bevisa för mig själv att jag inte är så känslokall trots allt och att jag någon gång, när jag känner behovet av att dela min själ med någon annan så kommer jag att älska och sakna, precis så man bara gör när man tycker om någon väldigt mycket..
Det börjar bli höst i Oslo. Jag börjar bli nervöst stressad. Sitter ensam på bagerns kone och avnjuter min latte medans träden vajar i vinden och de norska medborgarna rusar ut och in för att hinna med lunchen. Här sitter jag, är nog egentligen inte ensam. Jag har musiken, så det är inte ett dugg jobbigt eller konstigt att sitta själv och ta en fika. Jag söker jobb. Tittar och klickar. Kopierar och klistrar in. Jag får jobb nu. Känner för att lämna allt för en ordentlig start och en hejdundrande fart på ny kula. Jag förlorar inget på det. Allt kommer vara sig likt, inget har förändrats. Utanför min värld står allt still, där trivs inte jag. Jag vill var hon, fast inte hon som alla undrar vad hon gör och varför de ser henne jämt. Jag vill va hon, hon som de vet vad hon gör och att det är meningen att de ska se henne. De är jag och där trivs jag.
(0) kommentarer
Trackbacks ()
