between four eyes

Min dag har inte varit så bra direkt.
Men nu känns det bättre, dock kryllar mitt huvud av funderingar som jag inte lyckades träna bort.
Är man aningen besatt i sin egen blogg om man redan på gymmet funderar över vad som ska skrivas?

Ibland när jag sitter och läser bloggar och ser en del skitsnack.
Det mesta känns som löst snack och inget som skulle inträffa eller sägas till just denna personen det gäller.
Men då känner jag, att jag faktiskt, (ärlig bitch som jag är) hellre säger vad jag tycker och löser problem på stuttsen när det handlar om mig själv såklart.
Än att bara skriva massa som bara sårar och missuppfattas.
Men hur många vågar säga det som de skriver rakt ut i stället, de är frågan?!

Eftersom jag tydligen blir uppfattad som att vara väldigt känslokall och inte ha några känslor så kan jag säga till er, att det som skrivs på denna bloggen har jag inga svårigheter att säga i "verkliga livet".
Jag står för allt jag skriver och jag är ingen hater, men jag är så over när det kommer till fjantigheter på vuxennivå.
Ändå tycker nog de flesta att jag inte är så vuxen.
Men jag tar tag i de problemen jag har och har någon problem med mig så ligger det hos er att komma till mig, för jag läser inte era tankar.
Vill heller inte bli inblandad i andras problem som jag inte har med att göra.
När ni är påväg att sjunka, blanda inte in mig om jag inte har med det att göra.
För jag har inte tid med er!