between four eyes

Jo jag skriver blogg.
Tre inlägg på en kväll, normalt svar ja!

Mary-Lou skrev häromdagen att hon undrade hur folk egentligen ser en?
Det undrar jag också ibland, fast precis som Maria så bryr jag mig inte.
Om man skulle gå omkring och tänka på hur folk ser en och rätta sig efter det då skulle det bli himla jobbigt.
Nej, så länge man är sig själv och man trivs med de så tycker jag att det är precis så man ska vara!
Efter att jag tänkt lite på detta kom jag också på hur många olika personligheter det faktiskt finns.
Det är verkligen så att ingen är den andra lik.
Hur är detta möjligt egentligen?

Vi i vårt gäng funkar bra ihop, ja eftersom vi umgås och trivs i varandras sällskap fortfarande efter några år.
Men vi är egentligen inte ett dugg lika varandra.
Är det inte underbart och fascinerande så säg vad är.
Visst är det väl så att vi kan gilla samma saker och delar vissa intressen, men bortsett från de är vi helt olika.
Är man för lika tror jag att det kan bli svårare att fungera tillsammans. 
Det kan liksom bli vissa komplikationer.
Som jag och Carre, vi ska båda ha rätt och är stöniga till max. 
Den ena kanske lite mer än den andra ;-)
Men sen har vi båda egenskaper som ser till att det inte ska uppstå så mycket tjafs. 
Man har med åren nog insett att man väljer sina fajter.

Därför är jag inte ett dugg orolig för att vi kommer bli osams när vi är på Cypern.
Vi är vuxna och vi kommer kunna lösa det med varandra (inte i Fias lilla rum, HAHAH!).
För det har vi gjort alla andra gånger det kan ha uppstått.
Vi har inte ens märkt att det har hänt, så bra har vi löst det!
Så lugn bara lugn & ABOA!

Aaahhhh, I’m a muthaf-cking monster, J