between four eyes

Jag har precis gjort något jag aldrig gjort förut och jag har gått tillbaka till att vara runt 13-14 år och helt plötsligt är jag döds kär. Detta är sjukt patetiskt och jag tycker själv att jag är mycket fjantig men nu är det gjort i all fall. 
Pojken och jag menar "THE BOY" finns nu mera ett litet steg närmre mig tack vare Knut. Nästa steg är vad jag har förstått upp till mig. Procent chansen är tydligen 85,7% att det blir jag som måste ta det stora steget.
Jag tycker inte om sånt här, att vara på osäker och ostabil mark. Men jag antar att jag måste vara det någon gång om jag inte vill dö som en änka. Man blir nämligen inte singel har jag lärt mig i dag, utan änka!
Denna förbaskade våren gör att jag ser män som jag inte sätt förut. Känner mig som en han-hund under löp-perioden. Jag tycker synd om alla dessa pojkhundar som springer omkring och ylar medan damerna springer och teasar!
Jag blir knas så nu ska jag inte skriva mer!