stirra ner

Just nu känner jag helt enkelt såhär; fuck you!
När ska jag få göra som jag vill utan att du ska bli sjukt crazy in the head? Jag är inte ens helt säker på vad jag gör för fel hela tiden. Men känslan jag får är att du blir sjukt besviken på mig och det hatar jag. Jag är sådan att jag vill försöka vara alla till lags och de gäller speciellt dig. Du är viktig för mig och jag tror mig veta att jag är viktig för dig också, annars skulle nog allt detta inte uppstå hela tiden. Jag måste hela tiden sitta på helspänn bara utifall att jag skulle råka göra något som du inte gillar. Det värsta är att jag nästan aldrig vet vad jag får och inte får göra. Egentligen borde jag bara strunta i det, men som sagt jag hatar att göra dig arg. Även fast du säger att det inte är något eller att det inte är jag som gör något. Så ser du på något sätt till att det känns så och de känns inte bra alls. Jag är lite trött på att vara tvungen att tänka mig för hela tiden när jag är med dig. Varför kan inte bara allt få vara?
För mig skulle det kännas bättre om du bara sa precis hur du känner direkt, så slipper jag såra dig om jag nu gör det. För jag skulle aldrig i hela världen försöka såra dig med mening. Vår relation är nog den knepigaste jag vet och jag kan tänka mig att detta är varför vi inte umgås mer än vi gör. Jag vill att detta ska ordna upp sig, men vet inte hur jag ska göra för att det ska göra de. Som sagt,
jag vet inte vad jag gör för fel hela tiden?

Jag ursäktar mig, men jag var tvungen att skriva ner detta och få det ur mig, jag har ingen att prata med om det.

Om jag ska dra helgen med ett ord så blir det; KATCHING!
Körde två dagars utgång och på fredagen höll jag till i Karlstad.
På fredag var det som sagt Hoffmaestro & Chraa på nöjesfabriken. Vi drog förkrök hemma hos mig innan vi vid halv tio drog mot Herrhagen. När vi gick av bussen i stan så var det en gubbe som ramlade omkull och min kära broder agerade hjälte - pampahpam! Mannen var nog förmodligen hög på både det ena och det andra men min bror är en bra man och hjälpte göbben upp.
Ungefär innan bron vid nöjes så vek sig mina ben av någon anledning och helt plötsligt låg jag på maken och skrattade. Allt gick fort och jag var väl skapligt snabbt uppe igen, skrattar nu när jag tänker på de till och med. 
Inne på nöjes var det sjukt mycket folk, vi beställde öl och förberedde oss för Hoffis. Lyckades ta mig längst fram och där stod jag, med två muskelbyggare på var sida om mig, tryggt!
Hoffmaestro var minst lika bra som jag minns dem, om inte jävligt mycket bättre. Stod jag still någon gång? Svar nej, det var sjukt härligt drag hela tiden så det gick inte att stå still. Faktum är att jag inte ens ville stå still. Hoffmaestro & Chraa är mina gudar, på alla sätt och vis. I love them! La mig lyckligt den natten kan jag säga.
På lördagen så bestämde vi oss för att bege oss till Arvika jag, kikki & fiffi. Kajsa erbjöd sig att köra så vi stack runt sju tiden. 
Tog några svängar med bilen bland alla andra raggare innan vi bestämde oss för att dra in på Tiki. Väl där inne träffade vi på en hel hög med Årjängs folk, bland annat några av mina elpojkar. Var mycket trevligt, de dracks öl och så spelade Peter och hans band, blev ett jädra drag må jag säga. Körde några bugg svängar med buggprinsen själv. Den pöjken kan allt han! 
Efter en stund så drog vi ut, rökte och tog luft. Hittar Tim som är sugen på after party och Martin lika så. Vi begav oss hem till Peters lägenhet och chillade lite. Peter själv var någon helt annanstans. Ungefär vid tre hade Kajsa fått nog vi stack hem. En timme senare var vi hemma hos mig och aldrig har sängen varit så skön tror jag.
Fick höra att Peters lägenhet var mer eller mindre ett vrak igår, vilket inte förvånar mig alls mycket, haha!
Det är inte ofta både fredag & lördag brukar bli sådär sjukt roliga, men denna helgen blev det allt bra lyckat minsann. 
Resten av maj kommer nog inte bestå av så mycket party tror jag. Ska försöka att vara lite lugn och göra färdigt lite oavslutade grejer.
Precis som jag håller på och gör nu, måste få till ett slut på min engelska novell och ta en kopp kaffe känner jag.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0