between four eyes

När bägaren rinner över hos mig och jag blir knäckt av någon, då är det något riktigt stort som har hänt.
Inte för att låta som en stoneheart woman.
Men jag är inte den som bryter ihop bara sådär för inget.
Jag är inte den som blir sårad över en skitsak, jag sparkar tillbaka och går iväg med huvudet högt.
Jag gråter aldrig.
Endast när min morfar dör och när någon i min närhet säger något som skadar mig djupt in i hjärtat, då gråter jag.
Men när det sedan går över och problem som uppstår går att lösa och man får prata ut, så tycker jag det är fruktansvärt skönt.
Där står jag nu, klumpen i magen är borta.
Det som händer i stridens hetta är att man ofta säger saker som sårar och som man egentligen inte menar, bara för att man försöker skydda sig själv.
Började dagen på halvfart, men nu är jag igång igen i samma tempo och mår lika bra som jag alltid gör, är lika glad som jag brukar och älskar livet just för att jag kan göra precis vad jag vill med det!

Har börjat pyssla och greja lite också.
Tycker faktiskt att det är ganska så kul.
Knåpade ihop ett hemmagjort örsmycke, ett sånt som alla tjejer har köpt på Glitter.
Anser själv att mitt är mindre klumpigt och ser lite mer proffsigt ut, såklart!