between four eyes

När jag nu skriver att jag har gråten i halsen och försöker att svälja och andas så menar jag faktiskt precis detta.
Jag har blivit slagen, slagen precis rätt i hjärtat och jag känner mig skakig och fruktansvärt sårad.
Att jag sedan skriver det här är enda sättet att kunna bli av med känslan, känslan som får mig känna mig liten och svag. 
Känslan som får mig att vilja rymma och lämna allt.
Trodde nog själv att jag var orubbar, men ack så fel.
Jag är förvånad själv.
Detta är enda sättet som detta kommer att lämna mina tankar.
Jag skriver heller inte detta för att jag tycker synd om mig själv, utan för att jag just i detta nu känner mig övergiven.
Vem denna någon är som har lyckats att krossa mig så totalt tänker jag inte nämna. Just för att alla skulle bli så förvånade och inte tro sina ögon.
Till och med jag är förvånad!!