between four eyes

En liten bloggpaus har det blivit.
Lite uppehåll så.
Eller vad vet jag om det?!
I blogg världen är det väl ett uppehåll, eller mer kris om man inte skriver något på två timmar typ.
Men jag har helt enkelt inte hunnit eller orkat skriva något.

Min mamma säger att jag är besviken.
Det är jag.
Jag är faktiskt inte besviken på mig själv, för detta kan jag inte hjälpa.
Jag är besviken på vuxna människor som lovar en massa och sen hugger en i ryggen och sticker.
Så jag har känt mig riktigt singel i början på denna veckan.
Nu, tack vare pepp-talk och massa kärlek är jag gladare.
Jag har förvandlats till ett levande rixemomongo.
Men jobbar mig ifrån detta just i detta nu.
Enligt och för mig är denna sista tid på gymnasiet oerhört viktig.
Jag måste klara av det och jag ska inte misslyckas med mina mål som jag har satt upp.
Jag behöver klara av detta för mitt eget bästa.

Träningen rullar på.
Älskar att pressa mig själv och inse att jag faktiskt orkar mer än vad jag tror.
Tycker om att lura mig själv när jag tränar.
Är min egen lilla PT och jag må säga att jag är inte nådig.
Det känns underbart såhär på kvällen att ligga i sängen och känna sig trött i kroppen men att veta att imorgon är det dags igen och att det glädjer mig. 
Då går det åt rätt håll i alla fall!

Tänker tacka och be om ursäkt till min mamma i detta inlägg med.
Som fått en hård och jobbig start på denna veckan tack vare att jag varit arg och låtit det gå ut över henne.
Men det är just det som är så bra med min mamma.
Hon förstår och hon vill bara förstå och blir såklart orolig när hon märker att jag inte är stabil.
Men nu känns det bättre.

Känner mig pepp, peppare & peppast inför Branäs.
Skiter i hur vi kommer bo - jag tror vi kommer få det hur kul som helst! 
Behöver lite omväxling och miljöombyte tror jag.
Så om endast tre veckor, då är det dags. 9 veckor i fjällen here we come!

Skönt att lätta mitt huvud lite.
121 dagar, ABOA! 


Tryckt i mig nånting som får älgar att svimma, J