Didn't see that one comin'
Sitter i en okänd lokal, med två okända tanter som lagar soppa och pratar bredare dialekt än jag någonsin hört.
Sitter och blickar ut genom det fönster som jag har framför mig och ser endast snö och ett annat fönster.
Beskådar hackspetten som sittter i det andra fönstret och äter upp maten för småfåglarna.
Han gör det med stil och finess må jag säga.
Ingen annan fågel verkar bry sig om det och inte heller gör jag det.
Jag tycker bara att det är mysigt att sitta och titta på.
Det är liksom kul när det händer något i denna byn, som att en stor fågel äter upp en liten fågels mat.
Sysslebäck är mysigt.
Det är lungt och fridfullt.
Ungefär som Årjäng.
Fast alla är trevliga här och ingen luktar kiss.
Jag är glad över att det går så bra på praktiken att jag nu har fått ersätta en av arbetarna där.
Det boostar mig själv och får mig att komma ihåg att jag verkligen kan om jag vill.
Längtar dock hem, de gör jag.
Men inte efter mamma eller pappa, utan efter att bo-själv-i min lägenhet.
Att inte behöva vara beroende av skjuts utan att kunna ta bussen vart jag en ska, eller använda benen.
Efter att ha bott och jobbat här borta i Sysslebäck/Branäs har jag kommit fram till att jag klarar allt så mycket bättre på egen hand.
Jag vill bo själv och ta vara på mig själv, jag trivs med att vara med mig själv och jag vill göra en resa med mig själv.
Jag komemr sluta som ett skizo, men de är det värt!
Har också kommit fram till att jag är rädd för att nöja mig med de som finns nära.
I mina drömmar bor jag inte i Karlstad när jag är 25.
Jag vill besöka alla delar av världen och sedan bestämma mig för var jag trivs som allra bäst.
Vart bor det mest trevligt och socialt folk i Sverige? Är det Göteborg? Eller Skåne kanske? Kan mycket väl vara Skövde också, så vart kommer jag att bosätta mig till slut..
Är lite rädd för att flytta ifrån mina små guldkorn som jag har utplacerat på några ställen i Sverige med.
Vill att mina barn ska bo nära sina morföräldrar (för det gjorde aldrig jag), men de kommer bo i Karlstad och det känns lite heavy.
Detta är ju egentligen inte ett problem utan mer tankar som susaromkring i mitt huvud.
Vi börjar i en ände, och det får bli att skaffa mig ett jobb.
All for now, J
Sitter och blickar ut genom det fönster som jag har framför mig och ser endast snö och ett annat fönster.
Beskådar hackspetten som sittter i det andra fönstret och äter upp maten för småfåglarna.
Han gör det med stil och finess må jag säga.
Ingen annan fågel verkar bry sig om det och inte heller gör jag det.
Jag tycker bara att det är mysigt att sitta och titta på.
Det är liksom kul när det händer något i denna byn, som att en stor fågel äter upp en liten fågels mat.
Sysslebäck är mysigt.
Det är lungt och fridfullt.
Ungefär som Årjäng.
Fast alla är trevliga här och ingen luktar kiss.
Jag är glad över att det går så bra på praktiken att jag nu har fått ersätta en av arbetarna där.
Det boostar mig själv och får mig att komma ihåg att jag verkligen kan om jag vill.
Längtar dock hem, de gör jag.
Men inte efter mamma eller pappa, utan efter att bo-själv-i min lägenhet.
Att inte behöva vara beroende av skjuts utan att kunna ta bussen vart jag en ska, eller använda benen.
Efter att ha bott och jobbat här borta i Sysslebäck/Branäs har jag kommit fram till att jag klarar allt så mycket bättre på egen hand.
Jag vill bo själv och ta vara på mig själv, jag trivs med att vara med mig själv och jag vill göra en resa med mig själv.
Jag komemr sluta som ett skizo, men de är det värt!
Har också kommit fram till att jag är rädd för att nöja mig med de som finns nära.
I mina drömmar bor jag inte i Karlstad när jag är 25.
Jag vill besöka alla delar av världen och sedan bestämma mig för var jag trivs som allra bäst.
Vart bor det mest trevligt och socialt folk i Sverige? Är det Göteborg? Eller Skåne kanske? Kan mycket väl vara Skövde också, så vart kommer jag att bosätta mig till slut..
Är lite rädd för att flytta ifrån mina små guldkorn som jag har utplacerat på några ställen i Sverige med.
Vill att mina barn ska bo nära sina morföräldrar (för det gjorde aldrig jag), men de kommer bo i Karlstad och det känns lite heavy.
Detta är ju egentligen inte ett problem utan mer tankar som susaromkring i mitt huvud.
Vi börjar i en ände, och det får bli att skaffa mig ett jobb.
All for now, J
Kommentarer
Trackback
