Among the fields of barley

Ibland, oftast så vill man bara väl.
Fast oftast, mest ibland så blir det raka motsatsen.
Man vill för mycket och när det väl gäller har man glömt av varför man ville från första början.
Vi var som en saga.
Närmare bestämt som Sandor/Ida.
Nästan på pricken, fast jag va inte lika modig och din mamma var inte från Polen.
Jag vill nästan påstå att vi byggt upp varandra under lång tid, på långt håll.
När vänskap blev till något mycket större som jag senare sakta men säker köttade sönder..
Det var inte meningen att det skulle bli såhär, jag är inte den som sårar och krossar någon.
Det vet jag, att du vet.
Men det enda sättet som jag kan förklara det på är nog att jag blev rädd.
Rädd för att det som känts som en underbar saga skulle bli verklighet och visa sig på riktigt.
När det skiter sig och går åt helvete går allt så fort och nu är du borta..

Förlåt.

3




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0