aldrig riktigt slut

När jag nu sitter och tittar ut på träden som på kort tid har förvandlat sina löv från grönt till en roströd färg så kommer jag på att jag nog faktiskt längtat och saknar hösten lite.
De höstdagar som är något att ha det vill säga.
De soliga dagarna när man kan promenera i lunden med lasse w i öronen och glömma alla bekymmer i livet.
När man ändå kan gå omkring med jackan öppen och en stor härlig halsduk virad om halsen.
Möta gamla kvinnor som rastar hunden tidigt en dimmig morgon.
Mötas av en glad och hurtig brevbärare som susar förbi på sin cykel.
Köpa med sig en rykande god kopp kaffe på vägen till jobbet och strosa vidare.
Eller bara sitta inne i myskläder med en kopp te och inte göra något alls.

Lars Winnerbäck – Brustna hjärtans höst





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0