between four eyes

FLYTTAR --> http://sisterofsweden.blogg.se/

Säger upp mig från andras problem med omedelbar verkan!
Allt sammans är alltid så luddigt och det mesta är bara osanning som har ändrats på vägen.
Jag är trött på att behöva vara del av fast ändå icke veta något.
Att blil dömd för att jag är männsklig och behöva tänka fyra och fem gånger innan jag agerar.
Få skulden för onda ting och bli sedd i dagen som inte stämmer.
Nej, nu är det nog! jag är bättre än så.

Med spänning och längtan i hela kroppen.
Sitter jag i panik och letar efter något som skall kunna ta mig till jobbet.
För idag är det en månad.
30 dagar kvar tills det är dags för mig att flytta.
Jag kunde inte glädja mig mer åt något!
Nytt land - ny kultur - nya människor - boyaa!

Han var så vacker.
Med ögon fyllda med liv.
Ögon fyllda med lycka.
Ögon fyllda med kärlek.
Där satt han, på buss nummer 4 i sin barnvagn tillsammans med sin mamma och sin äldre bror.
La först inte märke till honom förens jag upptäckte att någon verkligen stirrade på mig.
Samma ögonblick som jag tittade tillbaka på honom gömde han sig bakom sina händer och log enda upp till öronen.
Så där satt vi, hela vägen in till stan och bustittade på varandra.
Jag log och han tog bort händerna.
Han log och skrattade ett mycket gurglande skratt och gömde sig igen.
Efter en stund frågade hans mamma om han satt och flörtade, då blev han lite generad och gömde sig igen.
Barn är för underbara!
Tänk om han kommer vara lika flörtig när han blir äldre?
Då blir han farlig.
Denna lilla pojke gjorde min dag, helt klart.

Obeskrivlig längtan!
En specifika obeskrivlig längtan har jag just nu.
Längtan efter att kunna spara ihop pengar och kunna ha råd att nå upp till de planer jag har för mitt liv.
När jag vandrade genom i ett kyligt Karlstad häromdagen så slog det mig att i mina livsplaner finns endast jag.
Jag som självständig kvinna, boende i ett äldre bostadsrätthus med tung port och stora fönster.
Med en kakelugn i det stora rummet där jag ska tända kalla kvällar.
Ensamheten skrämmer inte mig.
Snarare tvärt om.
Jag längtar också oerhört mycket efter mina brorsbarn, mer än mina egna tror jag.
Hoppas nummer ett bli en pojke, med rosiga kinder och galonisar.
En riktig pussgurka, fasters pussgurka.

Aou, DIGG!

Sist så kännes allt lite motigt.
Nu känns det underbart bra - mer fantastiskt!
Fan den som ger sig av bakslag, upp igen bara.
Jag känner mig bäst i världen och njuter av att sitta hemma hos mor och far, dricka kaffe, och skriva blogg medans broder griljerar skinkan.
Det är den 24 december och solen skiner, sillerud är vackrare som aldrig förr!
Ska för första gången släppa ut smarre så han ska få möta världen utanför fyra väggar, jag är spänd som ett barn - på julafton!

Fyll i søknadsskjema.
Everlong, som en maskin fyller jag i allt som finns.
Registerar mig på och hos alla företag, som i stället för att lättvindigt skicka in ansökan via mail, har en egen sida där man ska fylla i allt, om och om igen.
Jag får diabetes och blir mytoman på samma gång tror jag!
Jobbdjungeln är ett rent helvete.
Flowet är över för dagen, nya tag imorgon!

Färgade håret i fredags förresten(hann till och med se vem som vann idol, då verkningstiden va lång).
Med en för mig okänd färg.
Men det blev riktigt bra, askigt med en touch av vanilj.
Nu väntar jag bara påatt det ska växa.
och jobb såklart!

Go magkänsla
Flyga
Snurra
Skrika
Hoppa
Le
:-)

Lupe Fiasco – The Show Goes On

Det är fredag och det känns sådär riktigt fint.
Lite mycket dagsdrömmande idag men har ändå suttit och betat igenom jobbparadiset.
Börjar röra lite på sig nu, feels great!
Kvällen bjuder på klassiskt svennerfedagsmys - tacos, med mamma och pappa.
Längtat efter det hela veckan.
Tänker kanske sträcka mig så långt att kolla idolfinalen, kanske.
Eller om jag skulle lägga en behövande hand på mitt hår, lite färg hade inte skadat.
Fin inför morgondagens äventyr.

Överaskade mamma med att dyka upp utanför hennes dörr igårkväll och idag är det en fantastiskt fin vinterdag i lilla Sillerud.
Känns betydligt vintrigare här än vad det gör hemma i Karlstad.
Med frost på träd och lite snö på gräsmattan samt en härligt värmande vintersol just denna dagen!
Kan ändå inte låta bli att längta mig bort till värmen.
Hade suttit så fint med ett besök i 25+ någonting-land!
Bäst att jobba på att få komma iväg förhoppningsvis efter nyår.
Därför, överaktivitet på nav.no nu!

Det började redan igår, när jag skulle lägga mig.
Försökte koncentrera mig på att bara sova, men tankarna kom farande.
Kände att det trängde upp och sakta kände jag också illamåendet komma.
Känslan är inte ny.
Jag minns den från slutet av 3:an.
Känslan av att inte ha framtiden räddad.
Känslan av blodsmak i munnen för att inte känna av att allt kommer att ordna sig.
Jag får panik, jag vill iväg.
Måste iväg.
Måste ha jobb.
Måste ha pengar.
Måste gå till tandläkaren.
Nej idag är ingen bra dag.
Den är grå också, killarna står på taket och borrar till råga på allt. 
Jag hör inte tvn!
Det är snart jul, vilket inte får mig att må ett dugg bättre.
Uff. Typiskt måndag!
Tur jag har världens bästa föräldrar, vad gjorde jag annars?

Evighet som kändes som en evighet på riktigt 
Du kan låna mig igen 
Du kan förbruka mig igen 
Dom himlarna har lämnat mig för länge sen 
nu vet jag hur det känns 
Jag hatar att bli liten 
och vintern är så satans lång igen 

Ibland så var du ensam och då gick vi hem till mig 
Två små delar av något stort 
För att natten hade bett oss 
Du har säkert hört historien 
Från kylan in i värmen